Klockan närmar sig sex på morgonen i Grängesberg. I gruvkontoret samlas morgonskiftet. Kaffet är starkt, samtalen korta. De flesta har gjort detta hundratals gånger tidigare.
Snart står de vid hisskorgen. Hjälmarna sitter på plats, lamporna är tända. När korgen börjar röra sig nedåt försvinner dagsljuset snabbt. Bergväggarna passerar förbi i skenet från lamporna.
På flera hundra meters djup öppnar sig orterna där arbetet väntar. Några ska borra i bergväggen inför nästa sprängning. Andra kör lastmaskiner som transporterar malmen vidare mot huvudorten.
Luften är sval och fuktig. Maskinerna dånar i tunnlarna. Arbetet går metodiskt till. Först borrning, sedan laddning och sprängning. När röken vädrats ut börjar lastningen.
Så såg en vanlig arbetsdag ut för många av gruvarbetarna i Grängesberg under 1970-talet. Arbetet var tungt, ibland farligt, men också präglat av yrkesskicklighet och stark kamratskap.